Komfortzon

Många löpare vet precis i vilken pulszon de ska ligga för att träna t.ex lokal uthållighet i muskler eller för att få en bättre syreupptagningsförmåga. Men hur många tränar regelbundet utanför komfortzonen? Och då menar jag inte så att man anstränger sig tills läpparna är blå och det dyker upp vita prickar i synfältet. När tog du senast ett bambisteg ut på mental hal is, utan något att hålla i dig?

För mig var det i torsdags när jag skulle medverka (eller vad man nu skall kalla det) vid ett träningspass för några av Sveriges främsta löpare, bland annat Charlotta Fougberg. Jag, som helst vill springa ensam i min skog, skulle glida in från vänster som jokern i leken och se hur det var att vara gasell.

Okej. Ingen panik. Det är bara att öppna de mentala garderobsdörrarna, ta fram superhjältecapen av självdistans jag använder mig av vid väl valda tillfällen, le, vinka och köra på. Kör, bara kör.

Det blev en fin, om än kort, kväll i Skatås ledd av Johan Wettergren där jag fick chans att springa jobbiga backintervaller och även om jag kände mig som en herrelös (och långsam) katt bland hermelinerna var jag ändå stolt över att jag vågade. Vågade trotsa tankarna att någon kanske skulle döma mig eller undra varför jag var där. Eller kanske rent av skratta?

Att vidga ens komfortzon innebär en kort stund av obehag, men vinsten man får är bestående. Superhjältecapen av självdistans är inhängd i garderoben igen, men snart är det dags att använda den igen. Det ska jag skriva om nästa vecka, när jag berättar om hur jag blev vald att åka och tävla för Team Sweden i hinderbaneracet Tough Mudder som går av stapeln om 3 veckor.

Tills dess; kör bara kör!

BlogFineBA

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*