Beställ Brain Athletics snygga löpartröja och stöd hjärnforskningen.

GBGJ-T-shirt

Vår samarbetspartner Letsbrand har tagit fram Jubileumsloppets officiella T-shirt som kommer finnas till försäljning under loppet. För att vara säker på att få en går den redan nu att förhandsbeställa.

 

Vi vill lyfta träningens betydelse för vår hälsa och gör det genom en gedigen T-shirt i funktionsmaterial med budskapet ”Jag Tränar Hjärna”. Genom att köpa tröjan går 50 kr direkt till hjärnforskningen och du får ett kvalitetsplagg som påminner dig om fördelarna med att träna.

Tröjan kommer att finnas till försäljning i samband med Göteborgs Jubileumslopp den 13 september. Priset ligger på 250 kr och då går 50 kr direkt till hjärnforskningen. Det finns ett begränsat antal så vill du förbeställa din tröja gå in på Letsbrand hemsida och fyll i formuläret.

Som företag går det även att beställa tröjor med sin egen företagslogga på. Till exempel så deltog GP förra året med budskapet ”GP Tränar Hjärna”. Samla dina anställda, kollegor och vänner och spring Jubileumsloppet i snygga tröjor med egen logga.

 

 

Mvh
Felix Perlfors

Letsbrand AB

 

Direkt 031-790 44 91

felix@letsbrand.se

 

Växel 031-790 44 90

www.letsbrand.se

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Göteborgs Jubileumslopp har monter på Varvsmässan.

Från kl 11 torsdag 21 maj t.o.m söndag 24 maj kl 15, har vi bemanning i en monter på Varvsmässan.

Alla som hämtar ut sina nummerlappar i Friidrottens Hus har chansen att hälsa på oss, tjöta lite, få tips av erfarna löpare eller ta del av våra fina erbjudanden. Ni kommer garanterat inte att missa vår blåklädda monter och ni är hjärtligt välkomna in.jawe

Vi ses vid blå monter. Om ni kommer mitt på dagen kan ni få Varvet-tips av 5-faldige Varvsvinnaren Mats Erixon.

Eller så dyker nån annan celebritet upp, som på bilden ovan  succetränaren Johan Wettergren.

Jub Line 8

Boka in er på Den Blå Jubileumslinjen i år .Spring Göteborgs Jubileumslopp

10320617_641390735931564_5145667412671956780_nIMG_0534

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Hur man stukar en fot.

Alla som någonsin tagit steget ut i skogen och lämnat den bekvämt släta asfalten bakom sig vet hur mycket man trampar snett och vrickar sig i början, innan fötterna jobbat upp en styrka och säkerhet. Rötter och ojämnheter är inte längre ett problem för mig. Mitt undermedvetna läser linjen i skogen och tar mig tassande framåt. Jag minns inte när jag stukade foten senast.

Eller ja, det borde jag ju göra. Det var igår. Inomhus. När jag gick fort.

Jag tränar med en PT två gånger i veckan tillsammans med ett gäng kvinnor, tjejer, damer – kalla oss vad man vill – kämpar gör vi i alla fall. Igår skulle vi träna tabata vilket är en högintensiv intervallform. En övning var helt sonika att gå vårt absolut fortaste tvärs genom rummet i 45 sekunder. Jag satte av, svängandes på höfterna likt världsrekordhållaren Olga Kaniskina. Jag fullkomligen flög fram! Jag började till och med, efter 25 meter gångna, fundera på om inte det var det här jag skulle satsa på, jag var ju en naturbegåvning! Jag såg framför mig sponsorer, medaljer och folkets beundran. Tills. KRAS. Både drömmarna och foten krossades. I en vändning lyckades jag med konststycket att både tappa balansen och totalt trampa fel.

Jag hörde mig själv ropa allehanda svordomar rakt ut i luften samtidigt som vita prickar sökte sig in i synfältet. Och det enda jag kunde tänka på var ”herregud, jag ska ju springa Hallandsleden Terräng 30 km på söndag!!” Min PT fick mig till slut att sätta mig ner samtidigt som någon kom springande med en kylpåse och en linda. Snabbt bandagerade jag foten ruskigt hårt samtidigt som jag beordrade de andra i gruppen att träna vidare. ”Jag klarar mig själv!”

Där låg jag med foten i högläge och grämde mig. Höll koll på tiden så att inte tårna skulle drabbas av syrebrist och ramla av. Till slut fick jag helt enkelt nog, lättade på bandaget, viftade på tårna och testade att ställa mig upp. Min generation kan säkert förstå liknelsen med pappa Rudolf i Sunes Sommar när han blir av med sitt gips i slutet av filmen. Precis så trevande tassade jag omkring i boxen innan jag insåg att det faktiskt inte gjorde så ont. Konstaterade nöjt för mig själv att det måste vara fotledsträningen jag fått gratis av att springa i skogen som gjorde att foten pallade trycket.

Slutsats: att leka världsrekordhållare i gång inomhus är nu nästan vetenskapligt bevisat farligare än att springa ett marathon i de Schweiziska alperna. Jag håller mig till naturens underlag.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone