Komfortzon

Många löpare vet precis i vilken pulszon de ska ligga för att träna t.ex lokal uthållighet i muskler eller för att få en bättre syreupptagningsförmåga. Men hur många tränar regelbundet utanför komfortzonen? Och då menar jag inte så att man anstränger sig tills läpparna är blå och det dyker upp vita prickar i synfältet. När tog du senast ett bambisteg ut på mental hal is, utan något att hålla i dig?

För mig var det i torsdags när jag skulle medverka (eller vad man nu skall kalla det) vid ett träningspass för några av Sveriges främsta löpare, bland annat Charlotta Fougberg. Jag, som helst vill springa ensam i min skog, skulle glida in från vänster som jokern i leken och se hur det var att vara gasell.

Okej. Ingen panik. Det är bara att öppna de mentala garderobsdörrarna, ta fram superhjältecapen av självdistans jag använder mig av vid väl valda tillfällen, le, vinka och köra på. Kör, bara kör.

Det blev en fin, om än kort, kväll i Skatås ledd av Johan Wettergren där jag fick chans att springa jobbiga backintervaller och även om jag kände mig som en herrelös (och långsam) katt bland hermelinerna var jag ändå stolt över att jag vågade. Vågade trotsa tankarna att någon kanske skulle döma mig eller undra varför jag var där. Eller kanske rent av skratta?

Att vidga ens komfortzon innebär en kort stund av obehag, men vinsten man får är bestående. Superhjältecapen av självdistans är inhängd i garderoben igen, men snart är det dags att använda den igen. Det ska jag skriva om nästa vecka, när jag berättar om hur jag blev vald att åka och tävla för Team Sweden i hinderbaneracet Tough Mudder som går av stapeln om 3 veckor.

Tills dess; kör bara kör!

BlogFineBA

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Västra Götlandsregionens video om Göteborgs Jubileumslopp 2014

Västra Götalandsregionen är en angelägen partner för Göteborgs Jubileumslopp.

Samarbetet består dels av att vi stöder forskning som bedrivs i regionen, dels i form av att VGR uppmuntrar sina anställda att röra på sig, inte minst vid Göteborgs Jubileumslopp.

Man har ett tält i målgången och är medskapare till en allmänt god stämning i målområdet.

Västra Götalandsregionen satsar hårt på sina medarbetare, här i tältet vid målgången

Västra Götalandsregionen satsar hårt på sina medarbetare.

 

Man gjorde man en film om loppet 2014, som med behållning kan ses av alla som sprang då  eller ämnar ta sig runt Göteborgs Jubileumslopp 2015.

Se och njut- videolänken finns här nedan

http://vgr.tlevent.se/vgr_videoreport_gj_2014.asp

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Josefine bloggar på Göteborgs Jubileumslopps hemsida.

Vi kan med glädje meddela att vi knutit till oss en skribent som återkommande kommer att ge sina perspektiv på löpningen. Hon heter Josefine Persson och får presentera sig själv.

En sak står klar- med Josefine vid tangentbordet får vi inte tråkigt. Här är hennes korta presentation.

10944830_10152772019093857_2096341589609798421_n

Allt började med Tokyo Marathon, mars 2009. Efter målgången på min första mil någonsin, såg jag strömmen av löpare som fortsatte mot horisonten. De hade just kommit in i andra andningen och hade drygt tre mil kvar. Jag kände direkt att jag ville bli en av dem.Två år senare fick jag min första medalj runt halsen. Målet hade varit att delta i Honolulu Marathon, men jag nöjde mig med Växjö; den gemensamma nämnaren för ett maraton är trots allt 42 195 meter.

Kondition är liksom glädje ingen konstant, utan något som måste underhållas. Löpning är för mig ingen tävling, utan ett sätt att ha roligt. Med glädje har allting ett värde. Är det inte roligt, får man göra det roligt. Har jag sprungit slingan 50 gånger tidigare testar jag att se den upp-och-ner, hängandes från en gren. Enkla grepp som berikar.

Mitt senaste officiella långlopp var Swiss Alpine – Europas högsta maraton med en stigning på 1840 meter. I ösregn från start till mål fick mitt pannben visa vad det gick för. Belöningen när jag korsade mållinjen var, förutom en enorm stolthet och välpustad medalj, en bekräftelse på att min kropp och mitt sinne höll hela vägen.

För att utvecklas som person måste man flytta på gränserna. Jag har sedan dag ett sett till att alltid ha nya utmaningar att se fram emot.Genom att kontinuerligt publicera mina träningsdagar, bra som dåliga, har jag glädjande nog inspirerat hundratals att själva ta ett eller flera steg utanför den komfortabla zonen.

Som sjuksköterskestudent fascineras jag ständigt över hjärnan, från hur den fungerar i inlärningsprocessen till dess plasticitet och anatomi. Därför känns det naturligt att engagera mig i Brain Athletics och kombinera min löparhobby och mitt intresse för att skriva med chansen att lära mig mer om hur hjärnan påverkas av träning.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone